Räcker 3×20 ampere till en laddbox på elva kilowatt?
På mätarskåpet eller på luckan till centralen sitter oftast en liten uppgift som de flesta läser fel: 3×16 A, 3×20 A eller 3×25 A. Siffran efter krysset ser ut som en total, ungefär som säkringen till ett enskilt uttag. Det är den inte. Den gäller var och en av husets tre faser, och det är där hela frågan om hur snabbt en elbil kan ladda hemma egentligen börjar.
Ett hus med 3×20 ampere har alltså tre ledare som var och en tål tjugo ampere över tid. På papperet är det gott om utrymme. Men huset fördelar inte sina laster jämnt. Spisen ligger ofta över flera faser, tvättmaskinen på en, torktumlaren på en annan, och värmepumpen eller varmvattenberedaren har sin egen fördelning beroende på hur installationen gjordes en gång i tiden.
Där tjugo ampere krymper till fyra
En laddbox på elva kilowatt drar ungefär sexton ampere på varje fas samtidigt. Med en huvudsäkring på tjugo ampere lämnar det fyra ampere per fas åt resten av huset, och fyra ampere räcker inte långt. En vattenkokare tar ensam mer än så. Räkningen är förenklad: den bortser från att spänningen varierar och att bilen inte alltid ligger exakt på sin högsta ström, så den verkliga marginalen kan landa något över eller under fyra ampere. Särskilt mycket större blir den knappast. Säkringen löser inte ut i samma sekund som gränsen passeras, eftersom den tål kortare överlast, men en kväll med laddning, matlagning och tvätt på samma gång är precis den sortens långvariga belastning den är byggd för att bryta.
Det som gör saken lurigare är att bilen i regel drar lika mycket ström på alla faser den använder. Den kan inte ta mer på den fas som råkar vara ledig för att kompensera för den som är upptagen. Om spisplattan belastar L1 hårt är det L1 som avgör hur mycket bilen får, även om L2 och L3 står nästan tomma.
Därtill finns bilar som bara laddar på en eller två faser, beroende på vilken ombordladdare de har. Då hamnar hela laddströmmen på en eller två ledare, och krocken med husets övriga last blir mer koncentrerad. Det står sällan i annonsen men går att hitta i bilens tekniska data, och det är värt att kontrollera innan man bestämmer hur stor box som behövs. En box på tjugotvå kilowatt gör ingen nytta för en bil som bara kan ta emot en bråkdel av det.
Att hitta spisens fas
Att det var just L1 som spisen belastade var förstås ett påhittat exempel. I ett äldre hus är det sällan självklart vilken fas spisen, tumlaren eller beredaren faktiskt sitter på. Centralen kan ha byggts om i omgångar, en ny grupp kan ha lagts där det råkade finnas plats, och märkningen på luckan stämmer inte alltid med verkligheten. Därför är det bättre att mäta än att gissa. Med en tångamperemeter, eller ännu hellre en loggande mätare som sitter ett par dygn, syns det vilken fas som bär mest och när topparna kommer.
Loggen visar också något som en enstaka avläsning missar, nämligen hur länge topparna varar. En fas som slår i taket några minuter medan ugnen värms upp är ett annat problem än en fas som ligger högt hela kvällen för att golvvärmen i badrummet och torktumlaren råkar dela ledare. Det är de långa topparna som betyder något för säkringen, och det är också de som syns på räkningen hos nätbolag som tar ut effektavgift, även om ingenting någonsin slocknar.
Det de flesta laddboxar erbjuder mot det heter lastbalansering: boxen får veta hur mycket ström huset drar just nu och anpassar bilens andel efter det. Här kommer mätningen från centralen till nytta en gång till, eftersom den visar vad balanseringen måste klara av. Två egenskaper avgör, och ingen av dem brukar framgå av broschyren: hur snabbt boxen reagerar, och om den räknar per fas eller bara på summan. En box som enbart ser totalen kan tro att det finns marginal när en enskild fas i själva verket ligger nära gränsen, alltså exakt det läge som spisen på L1 skapade.
Vem som behöver uppsäkra
Om balanseringen ändå stryper bilen för ofta ligger det nära till hands att i stället höja huvudsäkringen. Ibland är det rätt svar. Men en större säkring betyder i regel en högre fast avgift till nätbolaget år efter år, och ibland krävs en kraftigare servisledning, vilket kan bli en betydligt större affär än själva laddboxen. Därför lönar det sig att vända på frågan och börja i hur bilen används snarare än i vad den klarar.
En bil som står hemma från tidig kväll till morgonen har många timmar på sig, och under de flesta av dem är huset nästan tyst. Några kilowatt i jämn takt efter läggdags gör samma jobb som full effekt direkt vid hemkomsten. Det som kan motivera en uppsäkring är snarare de tillfällen då hushållet behöver mycket energi snabbt, mitt i kvällen, och hur ofta de inträffar. Händer det varje vecka ser kalkylen annorlunda ut än om det händer två gånger om året. Två elbilar som ska laddas samma natt, ovanpå en värmepump, kan också flytta gränsen.
När mbsenergi.se och andra installatörer bedömer laddning i villor är det därför centralen och fasernas faktiska last som avgör om boxen ska begränsas, balanseras per fas eller om säkringen behöver ses över. Laddboxens märkeffekt kommer in först efter det. Arbetet i centralen ska göras av ett registrerat elinstallationsföretag, och Elsäkerhetsverket har samlat information för den som vill kontrollera vem som får göra vad.
Den som ska ta in offerter har alltså en konkret fråga att ställa, och den säger mer än effektsiffran på kartongen: räknar lastbalanseringen per fas? Ett nej är inget skäl att välja bort boxen. Men då behöver marginalen på den mest belastade ledaren vara känd innan boxen ställs in, och det är där några dygn med en loggande mätare i centralen gör sig betalda.